Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

tisdag 6 oktober 2009

Ett möte hon aldrig glömmer

Han kommer emot er där ni står utanför biografen. Du är tretton år och fortfarande okysst. Står med din kompis Kristina; ni ska precis gå in i foajén och köpa biljetter.

Han kommer släntrande fram, slänger liksom med de rangliga benen. Har bruna ögon, mörkbrunt hår ner till axlarna; ser oklippt ut. I blå smutsiga och slitna jeans. Röker. Ser på dig. Flinar lite.

”Nej”, tänker du, ”inte nu och inte han!”

Du känner att du inte kan komma undan. Du känner obehag.

”Ska ni gå på bio?”
”Jaa…”
”Jag följer med.”

Han tar tag i din hand, drar iväg med dig. Din väninna kommer efter, säger inget. Du vill inte hålla i hans hand men du vågar inte göra något.

Han sätter sig bredvid dig. Tar tag om din hand igen. Håller ansiktet nära ditt. Du känner gammal röklukt sticka i ansiktet. Du får nästan kväljningar.

”Du är så grön, Katarina. Du är helgrön. Du fattar ingenting. Du får följa med mig sen efter filmen. Jag ska visa dig.”

Du försöker hålla avstånd till honom, han kramar om din hand ännu hårdare. Det gör ont. Din hals känns trång, du är rädd.

Du vet inte vad filmen handlar om. När filmen är slut och ni kommer ut, försöker du vrida dig ur hans grepp. Du försöker göra handen mindre och glida ur. Det går! Du är fri.

Springer därifrån. Tittar inte åt hans håll. Kommer han efter? Börjar gå efter en stund. Var tog hon vägen? Kristina? Du vet inte.

Du luktar på handen. Varför vet du inte. Handen luktar skunk, en blandning av lort och gammal ingrodd rök. Du vet att du hade tur. Måste hem och tvätta bort äckelkänslorna.

7 kommentarer:

  1. En otäck liten historia, som känns mycket realistisk.

    SvaraRadera
  2. håller med! usch... Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Vilken otäck text! Är den självupplevd? Det känns lite så.

    SvaraRadera
  4. Bra och realistiskt skrivet...man kan känna dom oangenäma dofterna som du så bra beskriver.

    SvaraRadera
  5. vidrigt och lukten till och med känns bra text.

    SvaraRadera
  6. jag känner med den lilla tjejen o som sagt man känner lukten - äckligt

    SvaraRadera