Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 29 mars 2019

Den sommaren


Minns du den sommaren?
Jag hade en pastellblå sommarklänning på mig
Du bar Levisjeans och t-shirt
Dina fjuniga ben syntes i nederkanten på byxorna
Jag kunde inte låta bli att titta
Du log
Jag föll handlöst
Vad jag saknar den klänningen
och dig



torsdag 28 mars 2019

Fusket


Fick slutet på en bok från en annan skrivutmaning. Jag vet inte vilken bok det är. Skrev en inledning till en ny historia med utgångspunkt från det det slutet:

"De åt kvällsmat och han hällde upp varsin torvsmakande whisky åt dem och sedan satte hon sig framför brasan och han la sig på golvet med sitt lockiga huvud i hennes knä och log upp mot henne. Han kom och lade sig bredvid honom och hon kände värmen, tillfredsställelsen och lyckan skölja som en våg över sig.
"Jo", sa hon. "Det var en gång tre barn. De hette ..."


... Emma, Enar och Edda", fortsatte hon, tystnade och hävde i sig en djup klunk av den solbrända drycken. Den hettade till i halsen på ett sätt som förhöjde den redan upplevda lyckokänslan. Whisky var hennes favorit bland spritsorter. Gärna så mycket tjärsmak som möjligt. Som att gå bland nytjärade träbåtar tidigt på våren.

"De var lika krulliga som du", sa hon och rufsade runt i hans hår.

Genast flög hans händer upp för att rätta till kalufsen.

"Faktum är att ni är snarlika varandra", sa hon medan hon studerade hur han plattade till lockarna.
"Vad? Vad var det för några? Är vi släkt?" frågade han.
"Snart får du veta. Ha tålamod. Jag vill berätta i rätt ordning."
"Det är ju fuskigt", sa han.
"Varför det?"
"Jag vill veta allt nu!"
"Det får du inte. Lugna dig nu."

Med ens var stämningen borta. Han var inte ens särskilt skön längre. Bara enerverande.



onsdag 27 mars 2019

En plan


Det var en häpnadsväckande plan
att flytta till en planet
i ett annat solsystem
långt bort
Vi blev tvungna att resa genom tid och rum
Var vi upprymda när vi kom fram?
Om vi kom fram
Hade vi ha åldrats?
Eller föryngrats?
Jag drömmer om
att ta första steget på den okända himlakroppens mull
Att ha ett spirande liv som väntar på mig
Ett himlastormande äventyr



tisdag 26 mars 2019

Drivor


Varenda kväll hände det.
Takfönstret i trappan upp till andra våningen bländade henne, trots att det var mörkt ute. 
Hon blev tvungen att vräka sig uppför trappen, tre trappsteg i taget.
Ändå var det omöjligt att komma undan.
Hon hann aldrig ända upp innan rösten skrek: 
"Jag ser dig, nu kommer jag och tar dig!"
Sen ljudet av drivor av glas som krossades. 
Hans hårda fingrar som borrade sig in i henne axlar.
Hon skrek, drog hårt och lyckades slita bort klorna.
Kastade sig in i sitt rum, ner i sängen, drog täcket över huvudet.



måndag 25 mars 2019

Ett litet ringa vårtecken

Sädesärlan vippade sig fram över gräsmattan. 
Jag tyckte att den såg glad ut. 
Det var förstås våren. 
Ännu tyckte jag själv att våren var alldeles för anspråkslös. 
Ett och annat litet vårtecken, förstås. 
Taniga snödroppar och gula och lila krokusblommor. 
Dammiga och grusiga trottoarer som fick mina axlar att skälva av ljudet under skosulorna.
Jag betraktade den lilla fågeln. 
Fick för mig att jag skulle studsa likadant. 
Jag tog några steg i hoppsastil. 
Hoppen fick mig att skratta högt.
"Det var en bra taktik!" ropade jag till sädesärlan. "Tack för den!"



fredag 22 mars 2019

Fluga

När jag var tonåring skulle man ha prassel. Det var ett måste. Vet ni vad det var? Jo, det var en typ av regnkappa i tunt nylontyg. Namnet fick den för att den prasslade så fort man rörde sig det minsta. Den var praktiskt eftersom det gick att krama ihop den till en liten boll och ha i skolväskan. Jag hade en mörkblå. Precis som på bilden.



Foto från https://digitaltmuseum.se/owners/S-OLM



torsdag 21 mars 2019

Skottet


Diset är ett moln
över nejden
Jag tvättar ansiktet med fukt

Ljudet av ett skott
ekar från skogen
Jag sätter min tillit till en miss



onsdag 20 mars 2019

Knäppa


Knäppa brännvinn, sa vi när jag var liten flicka (brännvin uttalades som om det stavades med två n). Det var när någon kompis haft för stressigt på morgonen. Så bråttom att det blivit fel knapp i fel knapphål. Resultatet blev att koftan hängde snett och vint. Vi andra fick oss ett gott skratt. Vi visste att det lika gärna kunde ha hänt oss själva. Det var så pyttelitet på den tiden som lockade oss till skratt. En felknäppt kofta, bara och dagen var räddad.



tisdag 19 mars 2019

Kalla fakta?


Kalla fakta? Ofrånkomliga fakta?

Varför gör vi livet till ett krig om makt? För att vi och endast vi lever som alla borde. Därför måste vi förgöra dem andra. Bara de försvinner så blir allt som det ska. De? Vilka är de? Jo, alla som inte tillhör samma grupp som jag själv, förstås. Vi tror t.ex. att det andra könet är en fiende.

Uppmaningen lyder: Gör fienden till din slav. För att du kan. För att du är i  din fulla rätt eftersom du är starkare.

Eller är det möjligen så att "de andra" är bra att skylla på för att dölja hur misslyckad jag själv är?



måndag 18 mars 2019

Spåren


Hans röst hade aldrig tidigare låtit så iskall.

"Har du någonsin reflekterat över min situation?" sa han.

Det skar i öronen när han tog tag i stolen och drog stolsbenen över golvet. Helst hade hon velat hålla för öronen. Han satte sig tungt ner. Ryggen krummade. Hon betraktade hans blekgrå ansikte med rynkorna som hopade sig längs kinderna.

"Klart jag har."
"Jag kan tyvärr inte se ett enda spår av det. Men stick du, bara."
"Men ...?"
"Klart som fan. Jag kommer att supa ner mig. Det är vad som kommer att hända. Inget allvarligare än så."



fredag 15 mars 2019

Poängen


Varför skulle de inte hjälpa sig själva med tanke på hur de blivit behandlade? 
Öga för öga, tand för tand. Var det inte så någon sa? En snubbe i Bibeln. Han kom inte ihåg vem, men det var skit samma. Hämnden var ljuv, hade någon annan sagt, trodde han. Skitbra det också. Med fingertopparna drog han längs utsidan på jeansfickan. Han följde konturen. Känslan av fällknivens hårdhet under byxtyget fick honom att rysa. Nu var det dags att ge igen. Det skulle bli höjdpunkten i det här sketna livet. Så långt. Det kommer mera.



torsdag 14 mars 2019

Kort


"Men lilla Elin, nu får du sluta dagdrömma."

Det enda hon ville var att få vara i fred. Under tyst protest vred Elin sakta på huvudet och tittade på gubben. Eftersom hon inte gillade honom tänkte hon på honom som "gubben". För henne hade han inget namn.

"Ursäkta", mumlade hon och sneglade mot fönstret.
"Elin, du är en liten person. Om du ska kunna göra dig hörd här i livet måste du prata med större bokstäver. Vad sa du?" sa han och höll ena handen bakom örat.
"Inget."
"Strunta i det då. Det är ditt ansvar. Vi andra går vidare."



onsdag 13 mars 2019

Stick


"Stick iväg. Nu är det min tur att dominera", sa Ljuset och svepte med sina upplysta vindar över Mörkret.
"Bara några dygn till, snälla", sa Mörkret och lät snöflingor dala ner på jorden, smälta och förenas med den svarta jorden. "Det är för tidigt."
"Inte alls. Det är hög tid för mig."
"Jordelivet är inte förberett för dig än. Jag kan se det", sa Mörkret och vinkade med sina åskmolnsfläktar.
"Hur då?" sa Ljuset och fäktade för att få de skumma luftdragen att ge sig iväg.
"Varelserna hukar ännu under mig", sa den dunkla och demonstrerade genom att låta en lågtrycksrygg sjunka ner genom atmosfären.
"Nu får du sluta! De väntar på mig. När jag närmar mig, kommer de att räta på ryggarna och vända sina ansikten uppåt, mot mig."
"Du låter som en allsmäktig figur."
"Snart är jag det. Under en tid."
"OK", sa Mörkret och drog en snabb pust. "Jag ger mig", fortsatte skumrasket och försvann bortåt kosmos himlarand.



måndag 11 mars 2019

Du


Du är formad till en klippa. Du skyddar mig när jag är hotad. Du tröstar mig när fruktan invaderar min kropp. Jag är övertygad om att du upplever samma sak med mig.
Fast jag är kort och du är lång. Trots att du har mer muskler än jag. Men jag springer fortare än du och jag är bättre på Vem vet mest.



lördag 9 mars 2019

Straffet


Påföljden för att hindra andra
blir ett gult kort
Passar ihop med att gult är fult
Ett felsteg till och du får ett rött kort
Jag som trodde att rött är sött



fredag 8 mars 2019

Ärlighet varar längst?


Kan inte hindra

Ibland är jag empatisk
då och då kylig

Gör det mig till en liten
vanlig banal psykopat?



torsdag 7 mars 2019

1965


1965

Det var först efter många år Edith förstod att hon var beroende. Tidigare hade livet bara rullat på. Hon funderade inte. Inte förrän den kvällen. Det var en vanlig torsdagskväll. När de kom dit sa föreningens ordförande, efter att ha presenterat Gustav:

"Så får jag också presentera er för", sa han och svepte med handen åt hennes håll. "Fru Gustav Brodelius."

Hans yttrande studsade runt i Ediths huvud. På natten kunde hon inte sova utan låg och lyssnade på Gustavs låga snusanden. Tankarna plågade henne med sin styrka. Hon hade inga egna pengar. Hon ägde inget. Hon var ett hembiträde utan lön. Hon var någons fru utan ett eget namn. En obetydlighet.



onsdag 6 mars 2019

Nyfiken


Som barn var hon nyfiken
Nyfiken i en strut sa pappa
och hötte med pekfingret

Hon trotsade alla bannor
Som vuxen långtifrån likgiltig
fortsatte hon vara vetgirig

En dag mötte hon honom
Han som sa att hon var en fulländad
blandning av passionerad nonchalans



tisdag 5 mars 2019

Fysisk


Han förstod det alldeles för sent att det inte var flicknamnet de hade menat. Utan staden. Sofia. Sofia lika med en stad i Bulgarien. Det blev en rent fysisk upplevelse när det gick upp för honom. På ett enda ögonblick drabbades han av både influensa och malaria och dessutom blev han paralyserad. Han bara stannade där rakt upp och ner på trottoaren. Det kliade i hela kroppen. Han svettades och frös. Människor gick rakt in i honom. Svor åt honom.

"Vad i helvete ... gå undan."
"Jäkla idiot! Försvinn."


De hjälpte honom inte med sina skrik och rop. Han kunde inte röra sig. Han var på fel plats. Nu var det helt utanför hans kontroll. Han kunde inget göra. Hinna till Sofia i tid var omöjligt.



måndag 4 mars 2019

Våren


Den våren verkade aldrig ta slut. Det regnade den dagen i slutet av april. Någonstans mitt i backen ner mot Masthuggstorget tappade jag kontrollen över cykeln och vi krockade.

"Vad gör du? Är du inte riktigt klok?!" var det första du ropade till mig.

Chocken gjorde att jag låg kvar på marken, på rygg. Himlen skymdes av ditt ansikte när du böjde dig över mig.

"Förlåt", sa du. "Skadade du dig?"

Nu många år senare älskar jag fortfarande både dig och regniga vårdagar som aldrig verkar ta slut.



lördag 2 mars 2019

Tillsammans


I ett hus byggt av speglar
betraktade jag en sensation
Vi var tillsammans!
Ansikten kroppar stjärnor och planeter
I ett universum utan början och utan slut
Vi såg in i oändligheten


fredag 1 mars 2019

Vinna


Jag vet var gränsen går
Det dimunitiva strecket
jag inte får röra mig över
Om jag ska segra
behöver jag en plan
ni inte kan avslöja
förrän det är för sent