"Men lilla Elin,
nu får du sluta dagdrömma."
Det enda hon ville
var att få vara i fred. Under tyst protest vred Elin sakta på huvudet och
tittade på gubben. Eftersom hon inte gillade honom tänkte hon på honom som "gubben".
För henne hade han inget namn.
"Ursäkta",
mumlade hon och sneglade mot fönstret.
"Elin, du är en
liten person. Om du ska kunna göra dig hörd här i livet måste du prata med större
bokstäver. Vad sa du?" sa han och höll ena handen bakom örat.
"Inget."
"Strunta i det
då. Det är ditt ansvar. Vi andra går vidare."
Generationskrock. Dessutom så hör mannen illa.
SvaraRaderaInte lätt att vara liten /kram
Generationskrock som sagt.
SvaraRaderaDrömma bör man annars dör man.
SvaraRaderaVar är det för elak gubbe tro.
SvaraRaderaBlir det medalj idag?
Kram Bosse
Åh jag hoppas! Vågar vi titta? Kram Ethel
RaderaDet var en dryg typ det där minsann. Sådana ska hållas kort.
SvaraRaderaTrevlig kväll!
Trist typ!
SvaraRaderaTack för kommentarer! Inspirationen kom från ett gammalt minne av en lärare.
SvaraRadera