Stick

"Stick iväg. Nu är det min tur att dominera", sa Ljuset och svepte med sina upplysta vindar över Mörkret.

"Bara några dygn till, snälla", sa Mörkret och lät snöflingor dala ner på jorden, smälta och förenas med den svarta jorden. "Det är för tidigt."

"Inte alls. Det är hög tid för mig."

"Jordelivet är inte förberett för dig än. Jag kan se det", sa Mörkret och vinkade med sina åskmolnsfläktar.

"Hur då?" sa Ljuset och fäktade för att få de skumma luftdragen att ge sig iväg.

"Varelserna hukar ännu under mig", sa den dunkla och demonstrerade genom att låta en lågtrycksrygg sjunka ner genom atmosfären.

"Nu får du sluta! De väntar på mig. När jag närmar mig, kommer de att räta på ryggarna och vända sina ansikten uppåt, mot mig."

"Du låter som en allsmäktig figur."

"Snart är jag det. Under en tid."

"OK", sa Mörkret och drog en snabb pust. "Jag ger mig", fortsatte skumrasket och försvann bortåt kosmos himlarand.