Hon fick syn på den före honom.
"Där!" hojtade hon.
"Där är den ju. Vår säng."
"Vår säng?"
"Jag menar förstås att den SKA
bli vår. Fattar du väl? Den är helt perfekt. Skynda på innan någon annan hinner
före", ropade hon och var redan på väg över gatan, bort till loppmarknadsståndet
där sängen stod uppställd i det regnblöta gräset.
Dubbelsängen var så stor att den
tog upp hela bredden mellan trottoaren och hyreshuset intill. Han suckade och
rantade efter. När han kom fram kunde han inte låta bli annat än att tycka att
den faktiskt var perfekt. De hade länge tänkt att de skulle köpa en lika bred
som lång säng. Det verkade den här vara. Säkert ett fynd. Dessutom såg den rätt
fräsch ut för att vara begagnad, tänkte han och drog med pekfingret längs träramen.
Inget damm fastnade på fingret. Han försökte låta bli att tänka på vad kvinnan
som sålde den eventuellt hade sysslat med i sänghalmen.
"Men hur ska vi få hem
den?" sa han.
"På cykeln", förstås",
sa hon.
I sitt stilla sinne, utan att säga
det högt, undrade han hur det skulle gå till. De köpte sängen för tvåhundra
kronor. De tog tag i varsin ände och började gå. Det var tungt. Svettiga och
flåsande kom de fram till cykeln och baxade upp sängen på pakethållaren.
"Jag styr och du håller där
bak", sa hon.
Han undrade hur och om det skulle
funka, men sa inget högt. Det var enklast att inte protestera. Erfarenhet var
bästa sättet att lära. Learn by trial and error, tänkte han när de vinglande satte igång
att gå. Deras framfart väckte uppmärksamhet. Alla stirrade först och brast sen ut i höga
skratt. Mer eller mindre pekade. De kom inte många meter innan cykeln kved
under tyngden. De blev tvungna att stanna.
"Det här går inte", sa
hon.
"Nej just det", sa han.
"Jag hämtar bilen. Kanske kan vi ta den på taket."
Hon slängde sig raklång rakt över
den breda madrassen.
"Gör det. Jag väntar här."