Det går trögt idag. Tankar flyger
och jag får ingen ordning på livet. Ute skiner solen. Solstrålar som tar sig in
genom fönsterglaset värmer min vänstra arm. Jag som längtat så, men ändå sitter
jag här och orkar inte resa mig. Jag sträcker mig fram och tar en physalis ur
glasskålen som står på fönsterbrädan. Jag öppnar munnen och lägger den på
tungan. Bäret är ljummet, nästan varmt. Den ger mig tröst med sin sötma.
Precis samma känsla här. Började t.o.m. med "idag går det trögt". Tack och lov för de små stunderna av tröst. Mycket fint avslut på din text!
SvaraRaderaTack Jag Irrbloss. Vi tänkte samma sak.
SvaraRadera