Min känsla

Mannen är skild, i övre medelåldern och har ett välbetalt, ansvarsfullt arbete. Känslan när jag kommer hem till honom, första och enda gången. Jag är orolig, känner in atmosfären. Så fort jag får en chans vill jag kolla bokhyllan. Före köket, före tavlor på väggarna, före golvmattorna. I finrummet stannar jag och ser mig omkring. Inte betraktar allt på riktigt. Jag fokuserar egentligen på bokhyllan, men det vill jag inte att han ska märka. En odelad hyllrad till höger tas upp av böcker skrivna av Jan Guillou. Jag tror att det eventuellt kan vara alla författarens publicerade alster. Kanske inte förresten. I hyllan nedanför står en uppsättning Nordisk Kriminalkrönika och även Sveriges Rikes Lag har fått en plats. Mitt emellan bokhyllorna är ett vitrinskåp med glasdörrar placerat. I skåpet finns sex stycken tulpanformade vinglas och en enorm glaskaraff med en guldfärgad propp som föreställer ett stort hjärta. Till vänster om skåpet hinner jag se en gammal sliten upplaga av Nordisk Familjebok innan värden som står och trampar på tröskeln högt artikulerar:

"Nu får du ge dig. Så intressant är väl inte min barskrapade bokhylla? Eller?"