Lillan vaknade av att någon piskade mattor på gården.
Tecknet för att hon var ledig. Hon behövde inte gå upp förrän hon kände för
det. Första dagen på sommarlovet var alltid den allra bästa. Hela långa
sommaren låg framför henne och mamma hade lovat att de skulle åka och bada alla
fina dagar. Alla. Vid tanken på det slängde Lillan undan täcket. Måste kolla
vädret. Det var Maries mamma som piskade mattor såg hon nu. Fast det inte var
fredag. Mamma städade alltid på fredagar. Då fick Lillan hålla sig undan. Mamma
som nästan alltid var jättesnäll annars, kunde fräsa åt henne på städdagar. Hon
kisade upp mot himlen. Den var blå. Lillan rusade ut ur rummet, in i köket. Där
satt mamma med en kopp te.
”Mamma, idag ska vi bada!” ropade Lillan.
”Ska vi?”
”Det är ju sol. Har du inte sett det?”
Hon pekade mot fönstret.
”Det går inte”, sa mamma utan att vrida på huvudet och
titta ut.
”Varför inte?” sa Lillan lite tystare nu. ”Du lovade.”
”Jag har andra ärenden idag. Kanske imorgon. Vi får se. Ät
din frukost nu.”