Ingrodd

Forts på följetong:

Erik ställde sig på tröskeln till hennes rum. Numera hade de varsitt sovrum. Täcket formerade sig ojämnt och bulligt över hennes kropp. Hon låg hopkrupen i fosterställning.

”Vad vill du?” sa han.

Inte med en rörelse visade hon att hon hade hört att han kommit. Så sa hon:

”Jag är törstig.”

”Du har ett glas stående på nattduksbordet.”

”Men det är gammalt vatten”, sa hon i en grinig ton.

”Gammalt vatten? Det har bara stått någon timme.”

”Det har en jolmig smak. Som ingrodd smuts luktar.”

Han gick de få stegen fram till hennes säng.

”Men naturligtvis ska du få nytt vatten. Som ni önskar, Madame”, sa han och tog glaset.

Hon svarade inte. Han hörde hennes oregelbundna andning och pipet som uppstod vid varje andetag. Ljudet irriterade honom.

”Kallt den här gången. Tack så mycket.”

Erik hade ett sarkastiskt svar på tungan, men höll tyst. Ibland tänkte han att hon var planterad av någon som ville honom ont. Som ville sätta skräck i honom. Men det var klart att det inte var. Livet är inte någon roman á la Stephen King.