Lova

Lillan vaknade av att någon piskade mattor på gården. Tecknet för att hon var ledig. Hon behövde inte gå upp förrän hon kände för det. Första dagen på sommarlovet var alltid den allra bästa. Hela långa sommaren låg framför henne och mamma hade lovat att de skulle åka och bada alla fina dagar. Alla. Vid tanken på det slängde Lillan undan täcket. Måste kolla vädret. Det var Maries mamma som piskade mattor såg hon nu. Fast det inte var fredag. Mamma städade alltid på fredagar. Då fick Lillan hålla sig undan. Mamma som nästan alltid var jättesnäll annars, kunde fräsa åt henne på städdagar. Hon kisade upp mot himlen. Den var blå. Lillan rusade ut ur rummet, in i köket. Där satt mamma med en kopp te.

”Mamma, idag ska vi bada!” ropade Lillan.

”Ska vi?”

”Det är ju sol. Har du inte sett det?”

Hon pekade mot fönstret.

”Det går inte”, sa mamma utan att vrida på huvudet och titta ut.

”Varför inte?” sa Lillan lite tystare nu. ”Du lovade.”

”Jag har andra ärenden idag. Kanske imorgon. Vi får se. Ät din frukost nu.”