Hon frågade sig hur det hela
började. Då för länge sen. Det var den
gången när han med ens såg på henne på ett annorlunda sätt. Inte möjligt för
omgivningen att uppfatta. För henne kunde han lika gärna ha vrålat det rakt ut:
”Jag är kär i dig!”
Hennes blick svarade förstås:
”Och jag i dig!”
Inget mer hände den kvällen. Under
lång tid var det deras hemlighet. De var
gifta på var sitt håll. De kärleksglödande partiklarna som skickades mellan dem kunde bara
de två fånga upp. Heta fingrar som
nuddade vid varandra. Darrande men vänskapliga kramar. Ögon som obönhörligen
sökte.
Minnen som hon inte ville vara utan. Trots allt.
Kärleksglödande partiklar. Den var fin.
SvaraRaderaJa, den var fin. Känner hur partiklarna fräser heta mellan de tu. Förstår att hon inte ville vara utan den där upplevelsen. Bra!
SvaraRaderaVissa minnen vill man definitivt inte vara utan!
SvaraRaderaGod torsdagskväll!
Era kommentarer värmer! Tack.
SvaraRadera