Det som ska börja på nytt

”Berätta i detalj vad du gjorde sen.”

Rösten var på något konstigt sätt både skarp och full av gråt. Ofrivilligt skruvade jag på kroppen vid tanken på vad jag gjort med Ella. Jag mådde illa. I vridmomentet skars kniven ännu mer in i min hals. Jag skrek rakt ut. Kände blodet rinna ner över halsen och fortsätta längre ner. En underlig blöt och kladdig känsla spred sig över bröst och skjorta.

”Berätta!”

”Jag klarar inte”, sa jag hulkande.

”Om du tror att du ska komma undan, tror du fel. Du ska berättat varenda detalj. Varenda!”

”Och … sen? Vad händer sen?”

”Något nytt.”

”Vad? Jag förstår inte”, sa jag och försökte, utan att röra mig, snegla upp på Sates huvud som svävade någonstans där ovanför.

”Det som ska börja på nytt, kan lika gärna börja här.”

”Vad?”

”Var inte så barnslig Är du så jävla infantil att du inte fattar?”

”Ska du mörda mig?”

”Så lätt kommer du inte undan.”

Pianotoner sipprade sakta in i mina öron. Hur var det möjligt?