Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

fredag 16 november 2018

Ut på gatan


Bilen stod på andra sidan gatan. Då och då såg hon ut genom fönstret. Varje gång samma sak. En man låg med huvudet över ratten. Helt stilla. Sov han? Men han rörde sig inte alls. Hade han fått hjärtinfarkt? Var han allvarligt sjuk? Var han död? Till sist var hon tvungen. Hon halvsprang ner för trapporna, ut genom porten och ut på gatan. När hon närmade sig bilen saktade hon ner. Kikade in. Han halvlåg fortfarande. Helt orörlig. Vågade hon knacka på rutan? Hon såg sig omkring. En äldre man med silvervitt hår kom sakta gående på trottoaren. Hon gick fram till honom.

"Ursäkta, skulle du kunna hjälpa mig?"

Han nickade.

"Om jag kan."

Hon förklarade. Tillsammans gick de fram till bilen. Lite lätt knackade hon på rutan. Först ingenting. I nästa ögonblick lyfte mannen huvudet en minimal bit. Ögonen var öppna. Ansiktet pekade rakt ner. Sekunden efter låg huvudet på ratten igen.

"Han sover nog bara", sa den äldre mannen. "Han är nog trött."
"Jag håller kollen en stund till", sa hon. "Jag bor däruppe", fortsatte hon och pekade. "Tack för hjälpen."

Fyra timmar senare såg hon mannen lyfta huvudet, gäspa stort, tända en cigarett och ratta ut bilen på gatan.

torsdag 15 november 2018

Liv


Liv inser att hon
inte är välkommen fast
är vid liv ändå

Ser ingen i ögonen
Liv håller huvudet högt


onsdag 14 november 2018

Återvända


Han hade återvänt. Det var skymning. Han stannade och betraktade omgivningen. Långsamt drog han in luft och andades lika sakta ut. Njöt av att den stilla vinden som svepte över hans kinder. Över sjön dansade och svängde älvor, runt, runt. Han ville gå ner i vattnet, vara tillsammans med de sköna nymferna. Svaja fritt, precis som dem. Först skulle han stå en stund och fundera.



tisdag 13 november 2018

Kulturkollos veckoutmaning - bokomslag


Veckans utmaning är att visa tre favoritbokomslag och att berätta varför just de är favoriter. Här kommer några av mina:





Jag ser nu när jag har laddat upp dem att de liknar varandra i uttrycket. Färgerna är ganska lika, ingen färgexplosion precis, mer lugna och sköna.

Omslaget till Älskade syster valde jag eftersom det är enkelt men speglar känslan i boken. Övergivenhet tänker jag på. Den röda färgen är dock skarp och kan föra tankarna till blod.

Omslaget till Den tyska flickan ger mig en liknande sinnesstämning, övergiven men också nyfikenhet. Stämmer med, tycker jag, hur huvudpersonen i boken, flickan, upplever livet.

Till sist, Ängelns lek, omslaget ger mig en förnimmelse av mystik. En flicka går mot mig medan mannen i rock försvinner bort. Mystiken i bilden stämmer väl med Zafons böcker.





Han


Han hade aldrig varit populär. Det var möjligt att han inte varit intresserad av att bli det heller, eftersom han inte försökt förändra sin roll. Vid närmare eftertanke hade han inte satsat på livet, helt enkelt, utan lät tillvaron passera förbi. Han befann sig liksom vid sidan av. Eller i alla fall kom han långt efter alla andra. Den plats som var reserverad för honom var sist i kön. Han accepterade det som sin lott i livet.



måndag 12 november 2018

Pappa


Hur ska jag göra
för att inte väcka din ilska
Pappa?
Du begär för mycket
av mig
Jag förstår inte
Jag blir vilsen och rädd
Lyssnar du på mig
Pappa?



söndag 11 november 2018

Dagen


Se den nya dagen som en möjlighet. En möjlighet att upptäcka nya saker. Så sa han. Orden hjälpte henne inte ett dugg, utan gjorde bara att hon mådde ännu sämre.
Det fanns inte en chans i universum att hon skulle kunna se fram emot några nya skrattretande trista dagar. Det han sa var bara fjantiga, tomma fraser. Några ord han snappat upp någonstans och hoppades att de skulle passa in i sammanhanget.
När hon tänkte efter var den klyschan inte hans enda. Ofta började han med att säga:

"God morgon! Är det en god morgon?" eller
"Morgonstund har guld i mun."

Vad skulle det betyda? Det var inte ens roligt. Det hade varit bättre om han låtit bli, istället varit tyst och låtit oss vara ifred.