Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 20 september 2019

Sigrid och Lennart


”Sluta nu”, sa Sigrid och höjde axlarna. ”Jag orkar inte.”
”Vad då sluta? Det här blir jättefina bilder”, sa Lennart och fortsatte att fyra av en rad blixtar.
”Vattnet är slut”, sa hon och pekade på hinken.
”Jaha”, sa han och sänkte kameran så att hon såg hans vidöppna runda ögon. ”Jag går och framkallar nu direkt”, fortsatte han och vände sig om.

Sigrid betraktade Lennarts ryggtavla. En lång utdragen suck. Hon tog hinken och klev ut. På trappan stannade hon och andades in. Luften var sval. Kyligare än den brukade i mitten av september. Lönnen nere vid staketet hade både gula och röda löv redan. Trots att hon bara hade en tunn blus på sig frös hon inte. Tankarna på trasmattorna som behövde skrubbas, kålsoppan som skulle kokas och vattnet som hon inte hämtade, sveptes iväg över nejden. Hon bara njöt av stillheten. Vyn över sjön långt där borta. Små krusningar på ytan som syntes ända hit till trappsteget hon stod på. Hon sjönk ner. Lutade sig bakåt och tittade upp mot himlen. Tunna vita moln hypnotiserade henne med sin långsamma vandring över himlavalvet.

”Sigrid!”

Hon brydde sig inte om att svara. Trots allt det säkerligen skulle komma att kosta henne. Och redan hade kostat.


Foto Pia Davidsson



torsdag 19 september 2019

Ålderstigen


Är det inte ålderstiget att gå efter en fastställd budget? Jag har aldrig i hela mitt liv tagit mig tid till att uppföra en sådan. Om jag skulle få för mig att göra en, hur beter jag mig då om jag inte håller den? Ska jag göra en budgetuppföljning vid varje års epilog, ett så kallat bokslut där jag försöker förklara varför det gick som det gick?

Jag har klarat mig hela mitt liv utan månatlig ekonomisk kalkyl. Och snart fyller jag faktiskt 68 år. Och jag lever, har lägenhet och mat så det räcker. Fast … vid närmare eftertanke måhända har jag inte varit särskilt lyckad vad gäller förvaltning av mina pengar. Hela livet har jag varit en aning hipp som happ med slantarna. Inte sparat på banken, inte investerat i fonder. Bara handlat och handlat slut på allt innan nästa lön hann komma. Sista veckan i månaden har det alltid varit knapert med pengar. Men det är mitt val, mitt liv och jag skulle inte ha velat ha det annorlunda. Tror jag.



onsdag 18 september 2019

Åsnan


Varje dag när vi lämnade huset såg jag åsnan. Kedjad vid ett olivträd kunde den röra sig några meter åt olika håll. Oftast stod den helt still och stirrade ner i den torra dammiga marken.
Så en morgon. Jag hörde ljud från gatan. Jag öppnade dörren och där stod den. Helt stilla utanför vårt hus. Kedjan var avsliten.

”Heja dig!” ropade jag. ”Lycka till!”

Jag hann precis ta ett foto med mobilen innan den satte iväg längre ner på gatan. Jag såg den inte mer. Under olivträdet var det tomt.





tisdag 17 september 2019

Vinden



Det var så konstigt. Den hängde rakt ner.
Som om stiltjen var oerhört lokal och precis.
Hon var så in i döden trött på livskarusellen.
Hon bestämde sig för att där, på den fläcken,
skulle hon leva alla livets resterande dagar. I lugnets tecken.
Inga fler teatraliska draman, inga fler äventyr, 
slut med sprången ut i det okända. Sitta still i båten skulle 
hon göra.

Men så tänkte hon; hur kul var det på en skala från ett till tio?
Två kanske … om hon tänkte positivt. 
Kanske hon i stället skulle ta en time out? 
Det hade hon aldrig provat. 
Göra en Monasahlinare. Det var bättre.
Då kunde hon, utan att behöva krypa till korset
eller behöva förklara sig, återvända till sitt drama.
Hon reste sig upp och tog klivet mot den som fladdrade,
den som stod rakt ut i vinden.







söndag 15 september 2019

Ågren

Forts från igår:


Morgonen därpå vaknade jag av att en solstråle sken rakt in i ögonen. Jag hade glömt att dra ner rullgardinen innan jag stöp i säng. Huvudet dunkade och gjorde att jag fick känslan av att skallbenet skulle splittras i små, små vassa skärvor. Det var närapå att jag önskade att det skulle bli så. Tanken på att dö kändes som en lätt utväg. Slippa kroppens sönderfall.

Du låg inte i sängen. Jag försökte påminna mig vad som hände igår kväll. Det gick inte. Hjärnan vägrade att arbeta. Måste ha varit något allvarligt eftersom du inte låg bredvid mig. Jag hade aldrig tidigare sovit utan dig. Måste ta mig upp. Måste kolla. Med ett stön tog jag mig upp halvliggande. Jag ramlade tillbaka ner på rygg. Illamående ilade genom magen och upp i halsen. Jag låg still en stund och stirrade i taket.

Så hörde jag dörren öppnas. Jag kikade utan att höja huvudet. Du stod på tröskeln.



lördag 14 september 2019

Toffel


Efter tredje glaset såg jag dig som den du var. Du var inte alls den toffel som jag gått omkring och trott så länge. Dina ögon lyste av beslutsamhet och blänkte av viljekraft. Kanske bilden skulle klarna än mer om jag tog ett glas till. Jag böjde mig fram, tog tag i flaskan och hällde så ovarsamt att drycken skvimpade över glaskanten och landade på bordet. Högaktningsfullt struntade jag i att det rann över plastduken och droppade ner på golvet. Jag hällde i mig tills glaset var tomt. Det sista jag la märke till innan allt blev svart, var att du log.



onsdag 11 september 2019

Spottstyver


Lady med bestämda vanor söker 
gentleman som gillar en riktig kvinna. 
Du bör ha mycket bra ekonomi. 
Jag själv har bara spottstyvrar. 
Män över 59 år undanbedes 
vänligt men bestämt. Tack.