Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 18 juni 2014

Oordnat boende


Jag står inte längre ut med mitt arbete. I mer än fyrtio år har jag jobbat och aldrig trivts med det jag gör. Egentligen. Faktiskt nästan hela tiden hatat. Utan att överdriva. Mått fysiskt illa varenda morgon. Söndagar har varit ett helvete. Hela jäkla söndagen, inte bara kvällen. Men livet har rullat på och jag har inte haft förmåga eller energi att stoppa tiden. Inte förrän nu. Och nu är det för sent att ändra på det. Nu anses jag för gammal. Du ska ju snart pensioneras, säger de. Dig kan vi inte satsa på. Förresten är du säkert så rigid i dina arbets- och tankesätt att vi inte har varken tid eller lust att ens försöka. Det säger de inte högt, men det kan jag förstå av mellanrumstystnaden, i de sekundsnabba pauserna då de söker efter lämpliga ord att använda istället. Ibland söker jag enklare jobb. Jobb som borde göra mig lugn, borde tillåta mig att sova ostört på nätterna, men sådana får jag inte. Jag är överkvalificerad, menar man. Du kommer aldrig att vilja vara kvar, säger man och vinkar avvärjande med bägge händerna.

Så nu har jag bestämt mig för att dra. Bara dra, utan att tala om för en enda själ. Jag har precis slagit mig ner på plats nummer 15, vid fönstret. På planet som ska ta mig till Thailand. Utan att ha ordnat boende när jag kommer fram. Det finns säkert en hydda på sandstranden, tänker jag, blir perfekt. Sen ska jag sitta tidigt, tidigt på morgnarna och äta frukost bestående av färska exotiska frukter och bär och stilla blicka ut över blå havsvågor. Lycka bubblar upp genom magen. Förväntan inför nya livet. Nu börjar äventyret.

måndag 16 juni 2014

Bilden av en fyraåring

Jag saknar den tiden. Bilden jag ofta ser framför mig. Jag vaknar av att en solstråle sticker mig i ansiktet. Jag har ett vitt nattlinne i tunn bomull med påsydd spets runt kanterna på mig. Jag kravlar ur sängen. Min systers säng är tom. Mamma har inte bäddat den än. Lakanet är tilltrasslat och ligger som vecken på ett dragspel nere vid fotänden. På trätrappan som leder ner till terassen sitter mamma och dricker te och läser morgontidningen. Hon ser på mig och ler.


- God morgon min lilla pärla. Du sov länge idag.

Jag skuggar ögonen med handen och spejar ut mot den stora planen av gräs som gränsar till vår radhustomt. Där finns en lekplats och jag ser konturerna av några barn som gungar och åker karusell.

- Ser du din syster? frågar mamma.

- Ja, hon åker karusell. Det vill jag också, mamma!

- Du får gå dit sen, när du ätit frukost.

Mamma viker ihop tidningen och reser sig upp.

- Fort, fort, mamma, säger jag och hoppar jämfota, jag vill gunga. Nu.

 

lördag 7 juni 2014

De missnöjda


Hur han än gjorde så var hon missnöjd. Skulle alltid syna hans arbete, som om hon var hans tillsynsman, eller lärare som skulle avgöra om betyget blev godkänt eller inte. Janne påminde sig den gången i träslöjden i sexan. Precis samma upplevelse av att vara mindre vetande. Klassen hade fått till uppgift att snida varsin fågel i trä. Den skulle hans mamma få, tänkte han och sätta i vardagsrumsfönstret. Den skulle han sen stolt lägga märke till varje gång han närmade sig hemmet och klev uppför trappan. Hur länge han hållit på att slipa på pippin visste han inte, när han såg att magister Bredheck närmade sig. Utan att ta hänsyn till att Janne stod och höll den i handen, drog läraren träbiten helt sonika från honom. Janne gned handflatan med andra handen, det sved och strimmor av rött började framträda. Som om han vore extremt närsynt böjde Bredheck huvudet så nära att han snuddade vid den med ögonen och drog sen med fingrarna över träet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

– Du, den här får du jobba mycket mer på, sa han till slut, den är långt ifrån färdig. Rättare sagt, du får vara varsam, ha större känsla i fingrarna, innan du inte förstör den helt och hållet.

Precis så sa hon också.

– Du Janne, du måste vara mer varsam, vara noggrannare när du städar. Se här, sa hon och drog med fingrarna över kanten på skåpet och visade tydligt med en skev grimas hur missnöjd hon var, här är ju jättemycket damm kvar.