Jag saknar den tiden. Bilden jag ofta ser framför mig. Jag vaknar av att en solstråle sticker mig i ansiktet. Jag har ett vitt nattlinne i tunn bomull med påsydd spets runt kanterna på mig. Jag kravlar ur sängen. Min systers säng är tom. Mamma har inte bäddat den än. Lakanet är tilltrasslat och ligger som vecken på ett dragspel nere vid fotänden. På trätrappan som leder ner till terassen sitter mamma och dricker te och läser morgontidningen. Hon ser på mig och ler.
- God morgon min lilla pärla. Du sov länge idag.
Jag skuggar ögonen med handen och spejar ut mot den stora planen av gräs som gränsar till vår radhustomt. Där finns en lekplats och jag ser konturerna av några barn som gungar och åker karusell.
- Ser du din syster? frågar mamma.
- Ja, hon åker karusell. Det vill jag också, mamma!
- Du får gå dit sen, när du ätit frukost.
Mamma viker ihop tidningen och reser sig upp.
- Fort, fort, mamma, säger jag och hoppar jämfota, jag vill gunga. Nu.
Jepp, sådana är de, fyraåringarna.
SvaraRaderaEtt ögonblick i fyraåringars bätld.
SvaraRaderaEn underbar barndomsskildring.
SvaraRaderaFint skrivet!
SvaraRaderaPia W
Så fint du beskriver en 4 åring här.
SvaraRaderaTack för det.
Ha en fortsatt fin dag nu.
Mysigt barndomsminne.
SvaraRadera