Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

söndag 12 augusti 2012

På kurs

Jag var på väg till Frölunda Centrum. Ensam rattade jag bilen i hög fart. In på Dag Hammarsköldsleden utan att bromsa. Svängde in på torgets gigantiska parkeringsplats. Parkerade vår svarta BMW touring på den enda lediga plats som fanns kvar. Är det så mycket folk här idag? Det är väl söndag, är det inte? Jag tryckte upp en av de breda glasdörrarna och klev in.
Vad nu? Var det inte Carina som satt där bakom ett skrivbord? Mitt i dörröppningen till Igelsta Kalkons stora butik. Så underligt. Jag vinkade, men hon vinkade inte tillbaka. Hon bara såg på mig med stora bruna ögon. Fast sen öppnade hon munnen och skrek:

-          Jag är på kurs!
På kurs? Jag skyndade vidare eftersom jag hade bråttom att köpa… Ja, vad var det jag skulle köpa? Jag saktade in och stannade. Lite för snabbt tydligen, eftersom jag fick en hård knuff i ryggen, som gjorde att jag under några sekunder famlade med armarna i luften för att hålla kvar balansen.

-          Se er för!

-          Ursäkta, förlåt.
Jag vände mig om och gick sakta tillbaka mot utgången. Carina satt kvar bakom sitt skrivbord. Ivrigt skrev hon i en stor svart anteckningsbok. Hon såg mig aldrig. Jag undrar vad det var för kurs?


måndag 6 augusti 2012

Hos morfar

      -          Ska du snusa nu, morfar?

-          Javisst, det smakar godis, förstår du lilla Lisa.

-          Godis? undrade Lisa med en röst som gick upp i falsett.

-          Ja, det smakar lakrits. Jättegott.

-          Smakar det lakrits? frågade Lisa i nyfiken ton och kikade på morfars snusdosa i tenn med gravyr på locket.
På dosans lock läste Lisa långsamt och med betoning på varje bokstav: ”Georg Lundvall”.

-          Vill du känna på doften? frågade morfar och räckte fram dosan mot Lisa.

-          Får jag?

-          Det är klart.
Lisa lutade sig fram, tog tag i morfars högra underarm och satte näsan intill det bruna snuset.

-          Det luktar inte alls lakrits, morfar!

-          Tycker du inte? Men, Lisa, då vet jag.

-          Vaddå?

-          Det är för att du är för ung, Lisa. Du får vänta några år. Sen kommer du också att känna lakritsdoften. Gå till mormor i köket istället. Hon bjuder dig säkert på en polkagriskaramell.

-          Jaaa!