Kära

Kära pappa,

Efter många års kval har jag äntligen förlåtit dig. 

Åtminstone har jag förlikat mig med att mina minnen av dig så sällan är fina minnen. 

Det tog näst intill ett helt liv att komma hit. 

Du har alltid funnits inne i min kropp, inne i mitt medvetande. 

Men nu gör det inte lika ont. Min kropp är lättare. 

En lätt bris har ersatt stormarna. Jag går ut på trappan. 

Höjer huvudet, sänker axlarna och drar in den friska luften. 

Äntligen lever jag.