Skynda på, på Majornas loppmarknadshelg

Hon fick syn på den före honom.

"Där!" hojtade hon. "Där är den ju. Vår säng."

"Vår säng?"

"Jag menar förstås att den SKA bli vår. Fattar du väl? Den är helt perfekt. Skynda på innan någon annan hinner före", ropade hon och var redan på väg över gatan, bort till loppmarknadsståndet där sängen stod uppställd i det regnblöta gräset.

Dubbelsängen var så stor att den tog upp hela bredden mellan trottoaren och hyreshuset intill. Han suckade och rantade efter. När han kom fram kunde han inte låta bli annat än att tycka att den faktiskt var perfekt. De hade länge tänkt att de skulle köpa en lika bred som lång säng. Det verkade den här vara. Säkert ett fynd. Dessutom såg den rätt fräsch ut för att vara begagnad, tänkte han och drog med pekfingret längs träramen. Inget damm fastnade på fingret. Han försökte låta bli att tänka på vad kvinnan som sålde den eventuellt hade sysslat med i sänghalmen.

"Men hur ska vi få hem den?" sa han.

"På cykeln", förstås", sa hon.

I sitt stilla sinne, utan att säga det högt, undrade han hur det skulle gå till. De köpte sängen för tvåhundra kronor. De tog tag i varsin ände och började gå. Det var tungt. Svettiga och flåsande kom de fram till cykeln och baxade upp sängen på pakethållaren.

"Jag styr och du håller där bak", sa hon.

Han undrade hur och om det skulle funka, men sa inget högt. Det var enklast att inte protestera. Erfarenhet var bästa sättet att lära. Learn by trial and error, tänkte han när de vinglande satte igång att gå. Deras framfart väckte uppmärksamhet. Alla stirrade först och brast sen ut i höga skratt. Mer eller mindre pekade. De kom inte många meter innan cykeln kved under tyngden. De blev tvungna att stanna.

"Det här går inte", sa hon.

"Nej just det", sa han. "Jag hämtar bilen. Kanske kan vi ta den på taket."

Hon slängde sig raklång rakt över den breda madrassen.

"Gör det. Jag väntar här."