”Vad är det här?”
Han slänger ner pappret framför dig på skrivbordet. Står över dig, du känner hur omgivningen förmörkas. Han liknar ett åskväder. Det blixtrar och dundrar om honom. Du ryggar tillbaka när hans sura andedräkt landar i din näsa som vindpuffar.
”Eh… jag har räknat fram kostnaden.”
Du tittar upp på honom, väl medveten om att dina ögon är ångestfyllda. Han röst dånar.
”Ja, men det ser ju vem som helst att det inte stämmer! Bara en hastig flukt räcker för att inse det. Har du skickat faktura till kunden?”
”Eh… ja, det har jag gjort. Få se… vad är det som är fel?”
”Det ser ju ett barn, att du har satt kommatecknet fel, istället för 10 000kr har kunden fått en faktura på 1000kr! Ska du betala det ur egen ficka!?”
Vad är det med mig? Hur svårt kan det vara? Det är ju enkel matematik. Känns som hjärnan inte vill vara med, den maskar.
”Eh… jag ringer kunden.”
”Du måste lära dig att räkna rätt. Du måste ta för vana att alltid räkna två gånger, för att vara säker.”
Han säger inget mer, vänder sig om och går ut ur rummet. Äntligen kan du andas. Andas in djupt, andas ut långsamt, förbereder dig. Du tar upp telefonluren, slår numret.
Så är det att arbeta på kontor. Been there, done that.
SvaraRaderaDen mänskliga faktorn är inte helt felfri.
SvaraRaderaBra text
Vanligt med mänskliga felräkningar.
SvaraRaderaGör om, gör rätt ! Som vi brukar säga ;)
Sitter just själv och handlägger en felräkning som vi gjort på en deklaration till skatteverket med en konsekvens på 100 tkr i extra skattkostnad :/
Hoppas det bara var tillfälligt, annars har stackaren nog hamnat på fel jobb. Bra text! Känner ångesten.
SvaraRadera