Livet är svårt just nu. Arbetet är alldeles för krävande, mår hemskt dåligt; hon trivs inte och äktenskapet är på upphällningen.
Kommer hem varje kväll, känner tomheten både i mage och i huvud.
Allt är meningslöst.
Hon bor i en lägenhet på Wasagatan.
Framför porten finns en låg avsats, ett par centimeter hög.
Hon kommer raskt gående, långt inne i tankar.
Ska precis ta steget in i porten.
Hon hinner bara se stenplattan komma emot henne med en väldig hastighet.
Hur kunde hon missa den?
En sekund tar det, sen ligger hon där raklång, glasögonen far iväg.
”Hur gick det? Skadade du dig? Här har du dina glasögon.”
En man har rusat fram till henne. Ser på henne med bekymrat deltagande min.
Hon blir tagen av hans omsorg. Precis vad hon in den stunden behöver.
Någon som bryr sig om, bara så lite.
Du har fångat det fint, det där som händer ibland, nån som bryr sej när man behöver - det kan vara så lite men betyda allt.
SvaraRaderaEtt vardagens ögonblick som man ofta glömmer bort. Små mirakel som finns om man bara bemödar sig om att hitta dem. Nu var väl just det här miraklet ganska lätt att upptäcka, men inte mindre viktigt för det. Känns som om du har hittat en hälsosam distans till det du skriver. Bara en känsla jag får när jag läser, rätt eller fel.
SvaraRadera`vackert en vacker underbarhet i underbart/malix kan inte lämna kommentar på min blogg adress konstigt så det får bli så här
SvaraRadera