Hon kommer upp på spårvagnen, är i tjugoårsåldern.
Hon håller mobiltelefonen tätt intill örat, ser entusiastisk ut, ögonen lyser.
Jag råkar höra (läs: tjuvlyssnar):
”De sa... att de tyckte att jag var så duktig idag!”
”…”
”Men JAG... jag tyckte ju inte att jag var så bra!”
”…”
”Men vad ska de då tycka..., när JAG tycker att jag har varit bra?!”
Jag ler för mig själv, så kul med tjejer som tror på sig själva.
Får lust att vända mig om och nicka uppmuntrande. Men jag gör inte det, det var ju inte meningen att jag skulle höra.
visst är det sådana där gånger att INTE säga någonting? Jag har iallafall väldigt svårt att inte lägga mig i, och brukar få bita mig hårt i tungan och tänka att jag inte har med saken att göra.
SvaraRaderaJa mera av varan självförtroende
SvaraRaderaJag e road
SvaraRaderaDet bästa är väl att bara le - och hålla inne med "den kranka erfarenheten.."
SvaraRaderaOckså road!
SvaraRadera