Min hjälte

Hon springer för sitt liv.
Där kommer bussen! Skynda, skynda! Måste upp på bussen snabbt. Bråttom!

Hon tycker det tar en evighet innan bussen bromsat in och öppnar dörren.
Hon tar ett språng upp på bussen.
Stäng dörren, stäng dörren!

Betalar, går rakt igenom hela bussen, sätter sig längst bak. Spanar ut genom bakrutan.
Har jag klarat mig?
Nej! Där kommer den! Igen! Nej!

Råttan är stor som en katt. Spräckligt mörkt brun och med lång äcklig naken svans.
Hon ser hur råttan sniffar i luften. Nosen rör sig åt vänster och höger. Sniffar efter henne.

Vad ska jag göra? Jag blir inte av med den. Den förföljer mig hela tiden, ser mig överallt.

”Du ser rädd ut, kan jag hjälpa dig med något?”
Hon hade inte märkt att en av passagerarna rest sig upp och kommit fram till henne. Hon studerar kvinnan, som ler mot henne. Hon har smala svarta tights och åtsittande svart linne. Musklerna sväller under huden.

”Jag har en stor råtta efter mig”.
”Var?”
”Där”, säger hon och pekar.

Kvinnan går med smidiga steg fram till chauffören.
”Kan du vara snäll och stanna bussen, jag ska bara oskadliggöra en parasit”.

Chauffören ser häpet på henne, men stannar faktiskt bussen. Hon hoppar av. Får tag på råttan, vrider nacken av den. Slänger den i rännstenen.