Reseledare i Spanien

Jag är reseledare i Palma de Mallorca en sommar. Kan inte klaga på att det är långtråkigt på jobbet. Varenda dag jag går till jobbet är jag beredd.

Bussutflykt; jag har räknat in alla turister, kliver upp på bussen sist.

Snubblar på översta trappsteget, faller raklång, rakt på näsan. Reser mig upp, hör spridda fniss, borstar av mig. Ler lite. Det gör ont, men det låtsas jag inte om.

”Luftkonditioneringen är trasig”, säger busschauffören
”Nä, vad jobbigt, då blir det klagomål”.

Informerar passagerarna. Högljudda suckar, men har ju redan betalt för resan, så…

En man öppnar alla fönster; stormen flyger runt inne i bussen; det blir svårt att prata. Håren på huvudena flyger som i en tornado.

”Nej”, skriker en kvinna, ”jag tål inte drag”.
”Det är ju varmt i luften”, skriker jag tillbaka.
”Det hjälper inte”, svarar hon surt.
Jag stänger. Svetten lackar. Benen klibbar på sätet.

”Nu gör vi ett stopp för bad”.

Senare tillbaka i bussen.
”Det är alldeles för varmt i sanden!”, klagar han. ”Det är ert fel, nu har jag bränt fötterna! Ni skulle ha informerat om att det är varmt i sanden!”
”Öhh?”

Äntligen tillbaka i Palma.
Två kvinnor ska gå av bussen. Pang, bussdörren går igen. Ena foten fortfarande kvar.
”Aj, foten har fastnat! Är ni inte kloka!”
Bröt foten.
”Jag ska ha pengarna tillbaka, inte bara för utflykten utan för hela resan!”
”Öhh?”