Personporträtt

Britta kommer mot mig med bestämda långa steg. Inga trippande fjät på höga klackar. På fötterna sitter bekväma promenadskor i gympastil. De ser nyinköpta ut, kritvita med guldränder. Hon ler när hon får syn på mig. Jag vinkar.

”Kom och sätt dig”, säger jag och klappar på stolen bredvid min.

På nära håll ser jag att hon inte är ung längre. Vertikala tunna rynkor täcker kinderna. Det blonda lockiga håret gör dock att hon fortfarande ser yngre ut än sina 68 år. Britta är lokalpolitiker i sin hemstad Göteborg.

”Jag tog mig friheten”, säger jag. ”Att beställa åt oss båda.”

”Vad skönt för en som alltid annars måste ta en massa beslut”, säger Britta. ”Ofta obekväma”, tillägger hon och ler ett snett leende. ”Fast jag gillar ju det, innerst inne.”

”Det var det jag vill prata med dig om”, säger jag en stund senare när vi ätit upp våra citronmaränger och druckit upp det mesta av vårt american coffee. ”Hur det var när du blev utfryst av partivännerna.”

”Det var plågsamt. Jag är beroende av socialt samspel. Klarar mig inte utan mänsklig kontakt. Speciellt inte när människor finns i min närhet. När jag ser att de undviker mig.”

Britta vrider på huvudet och tittar stint in i mina ögon. Jag är den som först glider undan med blicken. Jag lyfter koppen och drar i mig det sista av kaffet.

”Vad hände? Jag menar, jag har ju läst i tidningarna, men jag vill höra från dig direkt.”

”Jag fattar att det var fel av mig att bestämma ensam att partiet skulle sätta hederskultur högst upp på prioriteringslistan. Och uttala det officiellt. Men jag är sådan. Det vet mina partikamrater”, säger Britta och rättar till några lockar som i blåsten lagt sig ner över pannan.

Jag nickar.

”Det var för en god sak”, säger jag.

”Visst. Men som jag känner det nu är jag beredd att ta tillbaka. Jag orkar inte mer”.

Jag ser en dimma lägga sig över Brittas ögon. En hinna av fukt. Hon öppnar sin handväska och rotar. Får upp en pappersnäsduk. Hon snyter sig ljudligt och torkar i ögonvrårna.

”Jag har bestämt mig. De får som de vill. Den här gången.”