Genomskinlig

Fortsättning på gårdagens text:

En underlig känsla. Som om jag såg rakt igenom det gröna ljuset och ut på andra sidan. 

Utan att kunna ta blicken från det som bländade mig reste jag mig upp på darrande ben.
Ben som var kalla som is. 

För att få upp kroppstemperaturen masserade jag benmusklerna hårt med fingrarna. 

Värmen som sakta spred sig gjorde att jag vaknade till och dimman i mitt inre lättade. 

Jag tog några steg. Stapplande först, sen alltmer stadigt. Jag fick syn på dig längre bort. 

Du stod i horisonten. Du vinkade och din mun rörde sig. 

Jag insåg att du ropade, men jag hörde inte orden. Jag ville dit. Till dig. Ville möta dig.