Glömmer aldrig inslaget på teve. En
dokumentär. Ett fattigt land. Han rynkig, glåmig och med mungiporna som ett
nedåtpekande liggande parentestecken. Han
släntrade fram till en yngre kvinna iklädd smutsig fotsid klädedräkt och
insvept i en stor sjal. Hon satt på marken med en stor kittel framför sig. Hon vevade i grytan med en stor träsked. För
varje steg han tog virvlade han upp fin, rödaktig sand som stod som en sky
kring benen.
Han tog ett hårt tag i hennes ena
armhåla och tvingade upp henne stående. Drog iväg med henne. Han höll henne
hela tiden i ett fast grepp om armen, in i den enkla bostaden. Han släppte
henne, satte sig ner i en sprucken dyscha och sa något snabbt utan att titta på
kvinnan. Jag förstod inte. Flickan, för
hon var nog inte ens så gammal att man kunde kalla henne ung kvinna, kastade en
blick på mannen. Satte sig sen ner på knä och började slicka hans fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar