Jag tycker om att experimentera. Lite
för mycket skulle vissa säga.
”Om ni vill att saker och ting ska hända, häng
med henne”, sa en kompis och pekade på mig. ”Om ni vågar.”
En dag
sa mamma:
”Din syster oroar jag mig aldrig för. Inte din
bror heller. Men dig, kära dotter, ängslar jag mig ständigt för.”
Jag blev chockad, men vid närmare eftertanke fattade
jag vad hon menade. Det var bara det att jag inte visste att hon visste. Jag
inbillade mig att hon inte begrep någonting. Så där fördomsfullt, eftersom hon
var hemmafru och aldrig behövde konfronteras med den riktiga världen. Jag
tänkte att hon inte hade en aning om hur jag levde. Hur jag kastade mig ut i
intet ibland, utan att bry mig om följderna. Eller inte kunde räkna ut i förväg
vad som väntade mig bakom hörnet.
Slutsats: Underskatta aldrig din mamma.
Men visst har jag kommenterat här en gång?
SvaraRaderaMamma vet alltid bäst/ kram