Affisch

Under en tid i början av 2010-talet bodde jag i London. Inte fashionabelt. Lägenheten bestod av ett minimalt rum, ett kokskåp till kök och en dusch inbyggd i en före detta garderob. Efter duschen klev jag rakt ner på hallens lindrigt rena brunspräckliga heltäckningsmatta. Men den låg fantastiskt bra i Bayswater, relativt nära Hyde Park.

Där satt jag på dagarna och skrev på en ny deckare i min serie om kommissarie Norton. När jag helt fastnade i intrigen, utan att finna en väg att komma vidare, satte jag på mig joggingskorna och drog iväg på en vända i parken. Jag rundade alltid hela Serpentine. Jag som är göteborgare tycker om att vara i närheten av vatten. Ibland gjorde jag en paus och drack ett glas färskpressad juice på en av krogarna som ligger invid sjön.

Det bästa var att det aldrig slog fel. Varenda gång jag joggade runt kom jag på en lösning på mitt problem. En väg ut. Den här gången tog jag trapporna upp till lägenheten i några få hoppsasteg och insåg för sent att dörren inte var låst. Jag stod med nyckeln i handen och redan inne i hallen. Det var något med luften. Annorlunda. En doft som inte var min egen. Jag andades ytligt. Lyfte handen för att dra undan draperiet som skilde hallen från rummet.

Egen text och eget foto