Av chocken bet jag mig i underläppen. Det snärtade till som om någon gett mig ett slag med en läderrem över munnen.
”Jävla skit!” skrek jag.
”Vad i helvete?!” Sate spottade ut orden. ”Lugna ner dig.”
”Jag bet mig i läppen. Det gjorde så satans ont”, sa jag
gnälligt.
Sate gav upp ett skallande skratt.
”Satans ont, så passande.”
”Snälla ni”, viskade jag.
”Ni? Vi är väl du med varandra? Slut med skitsnacket. Till
väsentligheter. Du vet mycket väl vad du gjorde.”
”Gjorde?” sa jag och svepte med tungan över det som sved.
”I augusti för två år sen.”
Jag drog efter andan. Hur kunde han veta?
”Den tidpunkt då din historia börjar, eller hur? Öppna ett nytt
worddokument.”
Jag gjorde som han sa.
”Och nu?” sa jag beredd med händerna lätt liggande över tangentbordet.
Jag betraktade hur fingrarna skälvde.
”Du ska börja med att ge dokumentet ett namn.”
”Till vad?” frågade jag och såg på honom över datorskärmen.
”Döden gästar Havstenssund.”
Vilken cliffhanger!
SvaraRaderaJa, hur kunde han veta... Vilken cliffhanger!
SvaraRaderaFasiken vad bra!!
SvaraRaderaGillar denna historia väldigt mycket .. tack /kram
SvaraRaderaNu vill jag veta mer....
SvaraRaderaJa det kommer ☺! Tror jag. TACK!
SvaraRadera