En författares betraktelse

Fortsättning på följetongen:

Ord på V: Vilt, vit, vill, vitlök, vad

Jag betraktade hur han tog fram en plastförpackning ur en vit papperskasse.

”Säker att du inte vill ha?”

Jag kunde se hur soppan gungade vilt inuti kärlet när han höll fram det mot mig. Jag skakade på huvudet.

”Skyll dig själv. Jag frågar inte igen”, fortsatte han och började slafsande sleva i sig av soppan.

Jag mådde illa av lukten, trots att det egentligen doftade riktigt gott av vitlök och nötkött. I ett annat liv i en annan situation hade jag velat ha.

”Nu förstår du …”, sa han när han tagit sista munnen full och sen gnidit bort sopprester i mungiporna med fingrarna. ”Nu är det hög tid för dig att börja skriva.”

”Vad?”

”För att vara en författare har du inte många ord på lager”, sa han och reste sig upp.

Han böjde sig fram över skrivbordet, pickade med ena pekfingret i bordet. Det skälvde i mig av irritation över ljudet han framkallade. Helst hade jag velat skrika rakt ut att han skulle sluta, men jag lyckades låta bli.

”Du ska skriva den sanna historien om hur du mördade din fru.”