Vårdslös

"Han var inte särskilt briljant", sa Erik.

Jag betraktade honom tyst och funderade under några sekunder på hur det gick ihop. Om det gick ihop.

"Inte särskilt briljant?" sa jag sen sakta. "Känns som ett vårdslöst uttalande."

Från sin halvliggande ställning hävde han sin tunga kroppshydda längre upp i fåtöljen. Jag hörde knakandet i stolens inre träkonstruktion och föreställde mig hur det skulle se ut om möbeln ramlade ihop av hans tyngd. Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende.

"Vårdslöst? Vadå vårdslöst?

"Fundera på formuleringen. Antingen är någon briljant eller annars inte. Det går inte att vara lite briljant. En diamant är en diamant.

"Din lilla språkkverulant."

"Kverulant?"

"Äh, du vet vad jag menar. Och se inte så jäkla nöjd ut."