Reflex

Första reflexen var att omedelbart ryta till och vägra göra det. Sen tänkte hon efter. Varför inte? Man måste bjuda in sina rädslor till strid, sa en del. Speciellt de som provade på allt som verkade vara nära-döden-upplevelser. Alla som alltid var på allt. Utan att de funderade eller ens drog efter andan först. Vindsurfade på jättevågor, dök bland vithajar och hoppade fallskärm i bergen.

"Det är ju helt ofarligt", sa de, rätade på ryggarna och såg världsvana ut.

Man hon var sextiofem år fyllda. Borde hon inte få koppla av då och slippa fler utmaningar? Slippa känna sig tvungen att göra sånt hon egentligen inte ville? Till sist gjorde hon det. Hon satte sig i den där underliga jättemaskinen, satte fast sig med säkerhetsbältet och kunde inte sluta kolla att bältet satt som berget. När de kommit ända upp, högt upp, vände sig ekipaget. Upp och ner. Det vände sig även i hennes mage. Hon blundade. Hårt. Vågade inte titta ner på marken. Några minuter senare var hon återigen på fast mark. Hon tog några snedsteg. Det snurrade till i huvudet. Hon kunde ändå inte låta bli att känna en viss stolthet. Hon gjorde det!