Drömmar

Jag sköt upp porten och klev ut på gården. Rakt framför mig,  i en av trädgårdsgrupperna som var utplacerade här och var, satt två män. Den ene mannen satt med ryggen mot den andre. Rak i ryggen stirrade han rakt framför sig. In i fjärran. Han hade inte reagerat när jag öppnade dörren. Inte ens en minimal rörelse med huvudet. Den andre mannen, han som satt bakom, hade placerat ansiktet rakt ner i bordet och armarna liksom omfamnade huvudet. Inte en rörelse. Det såg ut som om han sov. Jag kände igen dem. De skurade kvarterets trappuppgångar.

Jag som var klädd i joggingdress, rosa pannband och solglasögon och som var på väg ut på en ronda i det sköna vädret, kände mig plötsligt avig. Där satt de. Uppenbarligen helt slut av det fysiskt krävande arbetet att städa trappuppgångar åt sådana som mig. Sakta och tyst för att inte störa började jag gå över gården. Precis då hörde jag:

"Hörru. Nu är det dags. Sjusovare. Det är dags."

Den stirrande mannen reste sig upp och med raska steg började han gå iväg.

"OK. Tjata inte. Jag kommer."

Kollegan reste sig långsamt upp och med böjt huvud började han med släntrande rörelser vandra åt samma håll. Väldigt sakta. Jag undrade om han hade drömt om en bättre tillvaro.