Mötet

Nu skulle vi ses igen. Känslan i kroppen var obeskrivlig. Ett slags mjukt flimrande i magen som samtidigt gjorde ont. Hon hade precis stigit av bussen och jag betraktade henne när hon stod och väntade på att kunna gå över gatan. Ännu hade hon inte sett att jag stod i fönstret. Blicken helt fokuserad på trafiken. Hur skulle hon bete sig mot mig? Avståndstagande eller välkomnande? Eller bara kall? Om hon höll distansen förstod jag verkligen varför, fast jag hade ingen aning om hur min reaktion skulle bli. Hade jag kraften att klara en besvikelse? Tänk om jag började gråta? Eller svimmade? Precis i det ögonblicket höjde hon blicken och tittade rakt på mig. Så såg jag rörelsen. Hon lyfte armen och vinkade.