Usling

Forts från 17 augusti:

När som helst kommer David att inse att Astrid står i klädförrådet. I nästa ögonblick; hon uppfattar nätt och jämnt hans rörelse. Nästan utan att synbart ändra position, har David vridit på sig så att han har ansiktet rakt mot henne. Han står helt still och stirrar. Men antagligen ser han henne inte eftersom han inte omedelbart vräker sig fram. Råttan smyger, bidar sin tid. Har självförtroende. Lyssnar efter ljud.

Astrid har förberett flyktvägen länge. Det finns en lönndörr längst in i klädkammaren. Hon tror inte att han vet om den. Astrid har upptäckt den av en slump när hon letade efter en gammal vinterkappa hon inte använt på länge. Tanken svindlar att det kan ha varit en tidigare boende som befunnit sig i samma situation som hon. Tvingad att fly. Någon som hade insikten i hur man skapar en gömd dörr. Om det så är det sista Astrid gör i livet måste hon våga. 

Ett litet steg i taget tassar hon, bakåt, rakt igenom alla hängande kläder. Försiktigt för att undvika att någon galge dråsar i golvet. Mot kinderna uppfattar hon det sträva i klädernas väv. En doft av ylle, sen befinner hon sig vid väggen längst in i innersta hörnet. Hjärtat bultar stenhårt. Med darrande fingrar trycker hon på det rätta hemliga stället. Dörren går sakta upp. Hon hör David någonstans bakom sig. Astrid kliver ut. Hinner precis. Hör hans vrål.