Kruka

Hon sa att han var en kruka. Menade hon verkligen det? Det började med att hon satt nersjunken som en pascha i kökssoffan. Hon betraktade honom. Så sa hon:

”Kan du flytta krukan som står på hyllan där?” sa hon och pekade. ”Och flytta den dit”, fortsatte hon och visade med pekfingret.

Han nickade och sträckte upp ena armen och tog krukan.

”En kruka flyttar en annan kruka”, sa hon då.