Trafalgar Square

Astrid:

En tanke flyger genom huvudet. Alice får inte tag på den. Något om en nyckel. Hon blir avbruten av Hasses röst:

”Kom nu.”

Hon kisar. Ser Hasses silhuett. Taklampan blinkar till några gånger och skiner sen med ett blekt gult ljus, långt däruppe. Det underliga skenet får Hasse att se sjukligt blek ut. Han som annars har en frisk ljusbrun hudton.

”Nu går vi upp”, säger han.

”Ska vi verkligen?”

Hon hör rädslan i rösten, den sitter som berget i halsen.

”Börja inte nu igen. Klart vi ska”, säger Hasse avlägset.

Hon tittar uppåt. Han står redan på första trappavsatsen. Hon tvingar foten att ta första steget. Sen nästa. Hasse har redan fortsatt.

”Kommer du någon gång?”

Alice svarar inte. Vet inte om hon kan, om rösten håller.

”Hallå!” ropar han.

Nu ser hon Hasse stå utanför ytterdörren. Den dörren.

”Varför har du så bråttom?” säger hon i ett flås.

Utan att svara tar han nyckeln och sätter den i låset. Alice stirrar. Dörren går långsamt upp. Lukten. Den speciella lukten i lägenheten får henne att hulka. Det är länge sen. Flera år. Ändå skenar hjärtat. Hasse har försvunnit längre in. Hon kliver över tröskeln. På väggen i hallen sitter fortfarande samma inramade affisch över Trafalgar Square. David och hon var i London en gång. Före helvetet började på riktigt. De köpte den i en av alla mopsiga butiker på Kings Road. Hon går vidare.

”Hasse? Var är du?”

Inget svar. Nu kommer hon ihåg frågan hon ville ställa. Varför har han nyckel till lägenheten?