Han sa att jag såg trumpen ut. Tjurig rent av. Jag kan väl inte hjälpa
att jag har läppar som pekar neråt?
”Ska jag hjälpa dig att se lyckligare ut? sa han sen.
Jag gjorde en grimas. Vad fick honom att tro att han skulle kunna
ändra på min uppsyn? Jag svarade inte. Bara vände på klacken och gick. Hans
blickar brände i ryggen men utan att kolla slängde jag upp dörren och klev ut.
Undrar hur han skulle göra då?
SvaraRaderaUndrar jag med...
SvaraRaderaHan hade stor tilltro till sin egen förmåga!
SvaraRaderaTrevlig kväll :D
Tack alla!
SvaraRaderaJag tror som du säger Znogge att han trodde att han var så charmig att hon inte skulle kunna stå emot ☺.