Ränna

Astrid, forts:

David säger att det är dags att skaffa barn. Barn? Hur ska hon kunna uppfostra ett barn? Astrid som inte vet inte hur det är att leva utan ångest. För Berit berättar hon om sin barndom. Hur dåligt det gick i skolan, hur hon vantrivs och slutar så snart det går och börjar jobba. Hon blir aldrig mobbad men vet att de andra tjejerna tycker att hon är tråkig, alltid tanig, blek och med råttfärgat tunt hår. Hennes föräldrar har aldrig råd att köpa de senaste jeansen eller den fräcka rosa dunjackan. Inte trivs hon hemma heller. Pappa är frånvarande, inte fysiskt men mentalt. Han är trött av jobbet nere i tunnelbanan. Han städar vagnarna. Mamma är svag, jobbar i kassan på Coop. Astrid inser, nu långt efteråt, att hon är ett lätt byte för David. Hon faller pladask för hans charm. Det är David som är envis. Det är han som propsar på att de ska flytta ihop. Till slut ger hon med sig. Dessutom längtar hon efter att vara någons kvinna. Omedelbart förändras David. Trots att hon blir totalt kraftlös av hans psykningar, skaffar hon i hemlighet p-piller. Den styrkan förvånar henne själv, att hon ringer och får en tid hos läkaren. Under förevändning att hon skulle kolla blodvärdet på vårdcentralen, eftersom hon ständigt är trött och förlorar för mycket blod när hon har mens, får hon tillåtelse att gå. Sådana där kvinnogrejer lägger han sig inte i. Bara hon inte kommer att ränna till läkare i tid och otid, lägger han till. Hon suckar av lättnad. Han har inte sett sambandet mellan uppmaningen om ett barn och hennes läkarbesök. Astrid väljer en tidpunkt när hon vet att han inte har tid att gå med. Hon fasar för att få barn med David. Hon mår fysiskt illa.

När Astrid senare på kvällen ligger i Berits gästsäng dunkar det i knäet och hakan är stel. Inte förrän nu har smärtan kommit tillbaka. Hon har varit bedövad av både stressen när hon rymde och glädjen i frihetens behag. Som om hon fått en spruta mot det onda. Nu har den slutat att ha effekt. Astrid kan inte sova. Tankar torterar henne. Hon kan inte värja sig. Vad ska hon göra nu? Hon kan inte bo hos Berit mer än någon vecka. En sak är klar; aldrig tillbaka till David. Inte levande. Hon bor hellre på gatan.