Bara några veckor kvar på terminen. Alla hade redan kommit och satt på sina
platser. Jag stirrade ut genom fönstret, som hypnotiserad av björklöven som
vajade i försommarvinden. Jag hajade till när dörren slogs upp och ofrivilligt vred jag på
huvudet. Susanne släntrade in. Hon slängde det blonda långa håret över axlarna
och plutade med den röda munnen. I ena handen höll hon ett smultronrött mulligt äpple.
Med trippande steg gick hon fram till katedern.
”Till magistern”, sa hon och la frukten framför läraren.
Hon vände sig mot klassen och med ett spelande smil och små lätta steg
spatserade hon bort till sin plats och sjönk ner på stolen.
”Susanne!” sa magistern.
”Ja, magistern?” sa hon i en bomullslätt ton.
”Hämta ditt äpple.”
Så bra du har skrivit!
SvaraRaderaOväntat slut.
Bravo vännen/ kram
Tack för det Ljusletaren!
RaderaGår det så går det ;-) Dock förväntar jag mig inga äpplen!
SvaraRaderaNej haha ☺, tänkte inte på att du är lärare när jag skrev.
RaderaVilken vändning! Snyggt!
SvaraRaderaTack Tintomara!
Radera