Geggamoja

Hon hade sin nya vita klänning på sig. I skir bomull med inslag av genombruten spets. Mot hennes bruna ben verkade den vita färgen näst intill självlysande. Mamma hade stressat för att få den klar tills idag. Varje kväll såg Karin mest hennes böjda nacke där hon satt vid symaskinen. Hon var lycklig när hon provade den. Det sprudlade i kroppen. Som om hon druckit för mycket kolsyrat vatten. Karin svängde runt på stället och tittade sen länge på sig själv i spegeln.

Nu var hon färdig att gå. Samtidigt som hon ropade en hälsning till mamma som var i köket öppnade hon dörren och gick ut på trappan. Grannens lilla flicka, Greta, lekte i sandlådan på lekplatsen intill.

Greta sken upp när hon fick syn på Karin. Hon reste sig upp på darrande ben och struttade närmre. Hennes händer var kladdiga av en blandning av sand och lera. Trots att Greta var långsam hann Karin aldrig reagera. Förrän det var för sent.

"Nej! Jäklar! Jädra unge!" fick hon ur sig innan hon vände om och sprang tillbaka hem. Tårar rann nerför hennes kinder.

På trappan vände hon sig om och tittade tillbaka på Greta. Hon stod fortfarande kvar likadant med höjda kletiga händer och gapande mun.