Fritt fram och Gå bort

Forts från 24, 25, 26 och 29/6:

"Det är inte en fråga om att krypa", sa Erik.

Jag tog ett steg bakåt och slog ryggen i porten.

"Det är fritt fram att inte ta hänsyn till mig", fortsatte han och log ett skevt smil. "Men då ansvarar man själv för följderna."

Jag visste att porten öppnades utåt. Sakta placerade jag ena handen bakom ryggen, trevade och hittade handtaget.

"Tror du inte att jag ser vad du gör? Gå bort därifrån. Nu ska du och jag tala allvar."

Jag vände mig tvärt om. I ett enda moment fick jag upp dörren och bokstavligen störtade in. Uppför trapporna som jag nyligen sprungit nerför. Jag hörde hans vrål och tunga steg bakom mig.

"Helvete!" skrek han. "Stanna!"

Rysningar av ren skräck for genom kroppen. Jag fick ett litet försprång. Han kunde inte hålla samma fart som jag. Jag slängde upp dörren och rusade in på kontoret. Det var surrealistiskt att se sina arbetskollegor med simmiga blickar stirra in i sina datorer. Pia var den första som reagerade. Hon slet blicken från skärmen och kastade ett slappt öga på mig. I samma sekund kom Erik in. I sakta mak vandrade han över parkettgolvet. Hans gympadojor mot parketten gav upphov till ett svagt gnäll. Inget tydde på att han nyss flängt upp för trapporna. Utom att pannan var blank av svett och att det syntes att han nyss hade dragit fingrarna genom det tunna håret. Ett leende satt som klistrat i ansiktet.