Tjotahejti

Det var det han sa till mig:

”Du kan dra till Tjotahejti!”

Utan att veta vad ordet egentligen betydde, förstod jag förstås vad han menade ändå. Ungefär:

”Du kan dra dit pepparn växer.”

Jag skämdes. Tänkte att jag faktiskt borde dra, så dumt hade jag betett mig. Men samtidigt blev jag full i skratt av ordet. Hur han på fullt allvar sa det utan att ens dra på munnen. Mer att han var röd i ansiktet av ilska och fräste fram ordet. Faktum var att jag inte kunde hålla mig. Jag brast ut i ett gapskratt. Det gjorde inte saken bättre. Han stampade med ena foten i gruset så att det dammade om de nyputsade skorna. Vid åsynen skrattade jag ännu mer.

Inte konstigt att han vände på klacken och stegade iväg.