Rummet

Rummet gav mig en känsla av övergivenhet. Trots att tapeten var pastellgrön och taket starkt lilafärgat. Trots att jag kunde se att någon suttit vid bordet och ätit Singoallakex.

Jag hade känt på ytterdörren. Den var olåst. Jag stannade i hallen och lyssnade. Tog av mig skorna och i strumplästen gick jag uppför trappan till andra våningen. Axlarna skälvde till. Det var kallt i huset.

Så såg jag varför. Dörren till altanen stod vidöppen. Jag ställde mig på tröskeln och tittade ut i trädgården. Runt äppelträdet låg fullt av fallfrukt. Stina hade inte brytt sig om att ta vara på den. Inte likt henne som var noggrann med att ta vara på allt, sylta och safta. Sanningen att säga hade det ibland irriterat mig att hon alltid var så himla redig och kavat.

Vad skulle jag göra nu? Jag måste hitta på något. Kunde jag ringa? Vem i så fall?

Eget foto