Förbaskat underbart

Fortsättning på gårdagens text:

"Förbaskat underbart", sa han, tog min hand och banade sig väg över dansgolvet, genom folkhavet. "Är du törstig?" fortsatte han och vred på huvudet och slängde en blick på mig.

Jag tyckte att hans hår, som föll ner i pannan när han vände sig, var vackert. Vitt som snö.

"En drink skulle sitta fint."

Framme vid bardisken gjorde han en gest mot en av barstolarna och samtidigt mer eller mindre hoppade han upp på den bredvid. Med visst besvär lyckades jag få upp ändan på min stol. Höll på att kantra, men återfick balansen. Rodnaden hettade om kinderna.

"Blev du varm av dansen?"

Jag placerade båda händerna i ansiktet.

"Det var lite svettigt."

"Det passar dig. Du ser frisk ut."

"Tack."

Jag höjde glaset på fot som placerats framför mig.

"Vad är det?"

"Champagne, förstås. Det är ju fest", sa han och smilade. "Skål!"

Bubblorna kändes hela vägen ner genom halsen ända till magen. Det pirrade, svirrade och snurrade till i skallen. På ett behagligt laddat sätt.

"Då så", sa han. "Berätta om dig själv."