Överförfriskad är mannen
Han sitter i sätet bredvid mig
Han hänger med huvudet
Han morrar som en hund
Får ur sig konstiga glosor
Rösten är hes
Likt en förkyld vrålapa
Halsen har frätts sönder av dålig sprit
Så ser jag hur han sakta placerar huvudet
och vilar det mot min axel
Han blundar
Snart ska jag gå av
Hjärtat slår hårt
Jag knackar på hans arm
Han tittar med förvånade rödkantade ögon
Jag ska gå av nu
Han säger inget
Håller i sig i en stolpe och drar sig saktfärdigt upp
Tack
Ingen orsak säger han och ler ett tandlöst leende
Ett sorgligt öde...
SvaraRaderaHa en fortsatt fin söndag!
Verkligheten i ett nötskal.
SvaraRaderaBra ordat/ kram
Ja en speciell händelse. Sorgligt tänker jag också. TACK!
SvaraRaderaBra skrivet, jag ser scenen framför mig.
SvaraRaderaTack Pia!
Radera