Vinden

Det var så konstigt. Den hängde rakt ner.
Som om stiltjen var oerhört lokal och precis.
Hon var så in i döden trött på livskarusellen.
Hon bestämde sig för att där, på den fläcken,
skulle hon leva alla livets resterande dagar. I lugnets tecken.
Inga fler teatraliska draman, inga fler äventyr, 
slut med sprången ut i det okända. Sitta still i båten skulle 
hon göra.

Men så tänkte hon; hur kul var det på en skala från ett till tio?
Två kanske … om hon tänkte positivt. 
Kanske hon i stället skulle ta en time out? 
Det hade hon aldrig provat. 
Göra en Monasahlinare. Det var bättre.
Då kunde hon, utan att behöva krypa till korset
eller behöva förklara sig, återvända till sitt drama.
Hon reste sig upp och tog klivet mot den som fladdrade,
den som stod rakt ut i vinden.