Marodör

”Tvärsäkra människor, sa Elsa. ”Är det värsta jag vet. Sådana marodörer är farliga.

Hon lutade sig fram och slog med en knuten näve i bordet. Hennes ögon utstrålade  en vasshet jag aldrig lagt märke till tidigare.

”Marodörer? Farliga?” sa jag. ”Vad menar du med det?”

För att få längre avstånd till Elsas blick lutade jag mig tillbaka i stolen.

”Vandaler”, sa hon. ”Som kan gå hur långt som helst för att få sin vilja igenom.”

”Jag tycker att du är svepande i din argumentation. Ge mig ett konkret exempel.”

Nöjd med min, i mitt eget tycke, fantastiska slutledningsförmåga dristade jag mig till att le. Elsa svarade med en grimas som gjorde hennes ansikte frånstötande och rynkigt. Jag kunde inte låta bli att rygga tillbaka.

”Hitler. Där har du ett gediget exempel”, sa hon och tog en djup klunk av vinet.

Jag gjorde sammalunda. Mest för att få tid att tänka efter.

”Men det var väl ett simpelt belägg. Och gammal skåpmat. Du kan bättre.”

”Skit samma. In i dimman nu. Skål!”