Hej!
Tyvärr måste jag skriva det här
brevet till dig. Det är inte dig det är fel på. Det är min familj som har en
traditionell syn på livet. Det vet du redan. Flera gånger har du sagt att de är
högfärdiga. Att de ser ner på andra människor som inte bor på de rätta ställena
eller har de rätta kontakterna. Jag blev arg på dig för att du sa så. Men jag
förstår nu att du hade rätt. Trots det kommer jag att lyda mina föräldrar. Jag
kommer att acceptera den lämpliga partner de har sett ut åt mig. Snälla du,
hata mig inte för att jag är svag. Om du fortfarande tycker om mig det minsta
lilla; det bästa du kan göra är att undvika mig för all framtid. Jag kommer
aldrig att glömma dig. Jag hoppas att du kan glömma mig. För både din och min
skull.
Lycka till i livet.
Tänk vilken makt flera föräldrar hade och en del har det fortfarande. Att få välja sin livskamrat borde vara en självklarhet. En rättighet helt enkelt.
SvaraRaderaTrevlig måndag!
Stackars skribent... det där kan aldrig gå bra...
SvaraRaderaNej, inte bra alls. Tack!
SvaraRaderaÖnskar er en trevlig tisdag nu!