Elin hade alltid tyckt att Frank var lite för frank i många lägen. Han
gjorde skäl för namnet.
”Man behöver inte säga allt till alla hela tiden”, sa hon till honom. ”Lite
fingertoppskänsla är aldrig fel”, fortsatte hon.
”Vad menar du med det?”
Frank spärrade upp ögonen bakom sina glasögon med tjocka
linser.
”När du exempelvis sa till Mona att det inte syntes att hon
gått ner sju kilo. Då var du för uppriktig. Såg du inte hur hon hajade till och
blev butter?” sa Elin och log.
”Det var ju så.”
”Precis. Men räkna gärna till tio innan du yttrar dig. Det
kanske får dig på andra tankar och du håller tyst istället.”
”Känns inte bra alls. Det är inte jag”, sa Frank och pekade
på sig själv. ”Det är mer du.”
”Hör nu, Frank, det här börjar gå åt helt fel håll.”
”Tycker du ja. Kliv ner från dina höga hästar, så ordnar sig
nog det mesta.”
När Elin reste sig upp ramlade stolen hon satt på i golvet
med ett brak.
”Du kan dra”, ropade hon samtidigt som hon klev ut ur köket.
”Det samma”, skrek Frank.
Med lite fingertoppskänsla kan man komma långt. Man behöver inte säga allt utan ibland får man nöja sig med att tänka tanken...
SvaraRaderaHa en bra tisdag!
Ja, ibland måste man tänka först!
SvaraRaderaHåller med er. Det kan såra om man tror att man hela tiden "måste vara rak" som en del uttrycker sig och verkar anse att det är en bra "egenskap".
SvaraRaderava bra den va!!
SvaraRaderaTack Tintomara!
RaderaHellre att vara uppriktig än smilande finkar.
SvaraRaderaTar ont men det tar mer ont att se hur de skrattar bakom ryggen.
Bra ordat/ kram
Så kan det vara, men ibland får man ta lite hänsyn i sin uppriktighet.
RaderaTack och kram till dig.
Absolut sant bara man inte ljuger
SvaraRaderaEn liten vit lögn kanske ☺.
Radera